Har inte blivit översatt till svenska än.

Jag ger den här boken 5 stjärnor utav 5 möjliga.

Fortsättes av Demonglass och Spell Bound.

Efter att en trollformel går lite överstyr blir Sophie ivägskickad till Hecate Hall (Hex Hall) som bestraffning. På Hecate Hall går häxor, trollkarlar, formskiftare och feer. Efter sin första dag har hon redan hunnit bli svag för en trollkarl (som såklart har flickvän), fått tre fiender och fått en rumskompis som råkar vara den enda vampyreleven på hela skolan. Och så finns det en mystisk person som går runt och attackerar folk.

Jag har hört en massa bra om den här boken och jag såg fram emot att få läsa boken.

Hex Hall var ganska lättläst. Det var inte på ett språket-var-jättelätt-som-i-en-typiskt-lättläst-bok, utan det var mer att man inte behövde så jättemycket tankeverksamhet. Det är lite av en slappna-av-och-läs-bok.

Ibland tycker jag att det är ganska tråkigt med böcker som är förutsägbara. Men så tyckte jag inte om den här. Det var inte förränn i slutet som jag visste hur det skulle gå. Hur det skulle gå eller inte gå med vissa karaktärer, till exempel.  Eftersom jag visste när jag läste denna att det fanns två böcker till visste jag vad som var tvunget att hända för att läsaren inte skulle bli besviken (och det blev jag ju inte heller). Självklart listade jag inte ut allt, det var en liten fin twist som jag inte hade förväntat mig.

Hex Hall var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var inte såhär. Fast det var på ett bra sätt. Jag gillade karaktärerna. Och språket, det var varken för lätt eller för svårt. Jag skulle säga att boken är en typisk YA-bok; en tjej i huvudrollen, någonting hon måste lösa, lite övernaturligt och såklart lite killproblem.

Jag ser fram emot att få läsa Demonglass. Hex Hall-versionen som har den här framsidan är den brittiska, därför ska jag försöka få tag på nästa bok på samma engelska.

Tretton – Mårten Sandén

Jag ger den här boken 5 stjärnor utav 5 möjliga.

Serie: Petrinideckarna #13

Tidigare böcker i serien: Gömstället, Arvtagaren, Juveltjuven, Gengångaren, Spökskeppet, Skatan, Tvillingarna, Midnattsstjärnan, Piraterna, Bröderna, Geniet och Labyrinten

Museet Kulturen i Lund ska ha en utställning och en samling värdefulla historiska föremål ska visas. Självklart har det kallats in säkerhetspersonal som ska hjälpa till att upprätthålla säkerheten. Men en anställd på Kulturen verkar ha någonting skumt för sig. Och vad betyder namnet Tretton?

Petrinideckar-böckerna är mysiga. De är spännande, kräver lite tankeförmåga och är precis lagom.

Jag älskar Mårten Sandéns sätt att skriva. Språket, hur han placerar ut ledtrådar, alla smarta kommentarer, karaktärerna. Jag gillar hur Peter är lite avundsjuk på Petra för att ingen vet vem han är. Jag gillar hur Petra alltid letar efter någonting att lösa för Hemliga Ögat och hur hon sedan jobbar för att få det löst. Jag gillar hur vuxen Juliet är fast hon bara är 7 år.

Petrinideckarna är en serie jag alltid blir glad av att läsa. Serien är mysig och jag har ingenting emot att läsa om böckerna.

Jag ger den här boken 3.75 stjärnor utav 5 möjliga.

Serie: Smooch #5

Andra böcker i serien (i ordning): Galen i Orlando, Huggtänder?, De fördömdas cirkus, Året då allt gick snett, Sk8ter boy, Super vaddå???, The real deal – Gilla läget, Fett med otur, Förfalskaren, Super 16 och The real deal – Utan manus.

Vicky Marotti är en skicklig magiker. Hon kastar förbannelser över översittare för att de ska lämna henne och hennes kompisar ifred. Men så upptäcker Gio sanningen; att hon är lika mycket häxa som hon är populär (och det vill säga väldigt lite). Nu är frågan om hon kan lita på överklasskillen eller om han kommer avslöja hennes hemlighet och skämma ut henne inför hela skolan?

Flera gånger när jag läste Förhäxad tänkte jag att det var lite konstig. Jag har tidigare läst boken Huggtänder? av Katie Maxwell och där förekommer alla möjliga olika varelser (häxor, vampyrer etc.) och det var inte ett dugg konstigt. I Förhäxad förekommer det en fejk-häxa men alla tror att hon är en riktig häxa och det är ingenting konstigt med det. Det är ingen där som ifrågasätter om häxor finns. Eftersom Huggtänder? och Förhäxad ingår i samma serie, fast de är av olika författare, får det mig att tro att de är i samma värld, men efter att ha läst den här boken är jag inte lika säker längre. Ingen ifrågasätter att det finns häxor, men det finns ingen annan i boken som är någonting utöver människa. Jag får kanske ta och läsa någon mer bok i serien innan jag vet hur det hänger ihop.

Men trots vissa saker som gjorde att jag tyckte den var ganska konstig så tyckte jag att den var bra. Boken handlar i grunden om en person som gör saker för att skydda personer i sin omgivning. Trots att hon visar sig hård på utsidan är hon väldigt mjuk på insidan. Även om hon är duktig på det hon gör så har hon otur, ganska mycket otur, vilket gör det lite underhållande. Det hade varit en helt annan sak om hon hade lyckats med allt hon gjorde, om det inte hade kommit någonting i vägen för henne.

Jag tyckte att Förhäxad var lite mysig, fast lite konstig, att läsa. Det är en bok som man blir glad av att läsa.

Jag ger den här boken 4 stjärnor utav 5 möjliga.

Nick försöker komma över Tris. När han då ser henne därinne får han panik och vänder sig till tjejen bredvid och frågar om hon har lust att vara hans flickvän de närmsta fem minuterna. Hon besvarar hans fråga genom att trycka sina läppar mot hans.

På baksidan av boken framgår det att de möts om och om igen. Det jag tyckte var lite kul med den här boken är att boken utspelar sig under en enda natt. Den är en utav få böcker jag har läst där handlingen utspelar sig under mycket kort tid.

Den var mysig. Man får följa både Nick och Norah och deras tankar om de olika händelserna. Ibland tänker de lika, men vissa gånger tänker Nick en sak och Norah nästan raka motsatsen. De analyserar allt vad den andra gör.

Jag tycker att det är lite svårt att skriva om den här boken. Den är speciell, man får följa Nick och Norah under en natt, den är mysig, den är lite galen.

Rekommenderas. Om man tycker om Nick & Norahs oändliga låtlista tror jag att man tycker om Ibland bara måste man av David Levithan också.

Gone – Övergivna – Michael Grant

Jag ger den här boken 4.5 stjärnor utav 5 möjliga.

Serie: Gone #1

Fortsättes av Hunger och Lögner. Och Plague som inte har blivit översatt än. Och Fear (släpps 3:e April 2012) och jag tror det kommer komma en till som heter Light.

Plötsligt en dag försvinner alla vuxna – alla över 15 år. Hur ska de som är kvar göra? Vem ska stiga fram och leda gruppen? Vad händer när man blir 15? Vad orsakade zonen? Finns det någonting utanför? Vad är det för någonting som händer?

Jag tycker om böcker som är “tänk om…”. Michael Grant funderade säkert “tänk om alla över 15 år plötsligt försvann, vad skulle hända då?” och så skrev han en bok om det.

Den är smart och realistisk på sitt sätt. Man kanske inte tycker att det är så realistiskt att alla över 15 försvinner, men av det som blir kvar. Hur skulle de som blir kvar bete sig? Vilka saker skulle försvinna först? Skulle någon gå in och ta makten? Hur skulle samhället fungera? Den biten känns ganska realistisk.

Jag gillar karaktärerna. Jag gillar Sam. Han tar inte så mycket plats, är lite i utkanten tills någon behöver honom. När någonting händer vet han precis vad han ska göra. Han är inte skrytig över det som hände i skolbussen för länge sedan, han gjorde vad som behövde göras. Jag gillar Astrid. Och Data-Jack, även om han är lite mesig.

Jag gillar hur Michael Grant har byggt upp historien. Hela tiden händer det någonting. Man får reda på lite i taget. Om man får veta för mycket på en gång finns det en stor chans att man inte kan ta upp det som berättas för att det blir för mycket eller så finns det inte så mycket kvar att berätta efteråt. Man får inte heller ge läsaren för lite information så boken bara blir utdragen och på så sätt långtråkig. Man måste ge läsaren en lagom dos av information som blir lätt att ta in, men som samtidigt ger läsaren en anledning till att fortsätta.

Feber – Maggie Stiefvater

Jag ger den här boken 3.5 stjärnor utav 5 möjliga.

Feber är den andra boken i en serie. Om du inte har läst första boken i serien ska du kanske inte läsa den här recensionen för att undvika spoilers till den första boken Frost.

Feber fortsättes av Forever, som inte har hunnit bli översatt till svenska än.

Grace har aldrig varit sjuk. Varför kommer då denna illamående och huvudvärken? Är det vargen inom henne som aldrig kom när hon var liten?

Jag tyckte inte att Frost var så jättebra. I de flesta fall brukar den första boken vara bäst i en serie. I det här fallet tycker jag att den andra boken var bättre än den första. Det kändes som att det hände mer.

Berättelsen berättades mellan fler personer. Jag tyckte om att det inte bara handlade om Grace och Sam. Jag tror inte att det skulle ha blivit lika bra. Nu händer det mer. Man fick veta något annat än bara hur varmt/kallt det var och “oj, nu är snart tiden över”. Det blev en helt annan känsla i den här boken.

Jag gillar att följa Cole. Jag gillar honom. Han är inte som de andra och försöker undvika att vara varg. Han vill vara varg. Det blir en helt annan grej att läsa om honom.

När jag har läst den här ser jag fram emot att få läsa nästa när den kommer ut på svenska. Tänker nog fortsätta läsa serien på svenska även om jag är lite nyfiken på hur originalspråket är. Boken slutade med en upptäckt som förändrar allt, och man blir allt lite nyfiken på hur det ska gå med alla sen.

En olustig början – Lemony Snicket

Jag ger den här boken 5 stjärnor utav 5 möjliga.

Serie: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv #1

Fortsättes av: Reptilrummet, Den sorgsna sjön, Det sällsamma sågverket, Den skräckfyllda skolan, Det hemliga hisschaktet, Den bedrövliga byn, Det hotfulla hospitalet, Det tvetydiga tivolit, Den slippriga sluttningen, Den gruvliga grottan, Den fördröjda finalen och Slutet.

När Violet, Klaus och Sunnys föräldrar dör får syskonen bo hos sin närmsta släkting, vilket var föräldrarnas önskemål. Det visar sig vara greve Olaf som är girig och bara vill åt barnens pengar och som skulle göra vad som helst för att komma åt dem.

Redan i början av boken varnas man för att det inte är någon lycklig historia. Och lite i mitten. Och i slutet. Det kan inte vara trevligt att få åka till en elak gubbe som bara vill åt ens pengar. Men även om det inte är en glad historia tycker jag att det finns mycket humor i boken och det är svårt att låta bli att le åt vad som händer. Trots att de inte är så gamla är de så kloka och vet så mycket. Ibland i böcker kan jag känna att författaren har gett karaktärerna i boken fel ålder för när man är så gammal är man inte riktigt sån. Men det stämde inte med den här boken. Jag gillar Violets allt tänkande och hennes uppfinningar. Jag gillar Klaus förklaringar på ord och hans kärlek till böcker. Jag gillar Sunnys kommentarer.

Även om boken klassas som en barnbok tycker jag att det inte finns någon begränsning på hur gammal man kan vara när man läser En olustig början. Bara man har barnasinnet kvar.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv blir en serie jag kommer fortsätta läsa.

Karriär och köksbesvär – Sophie Kinsella

Jag ger den här boken 5 stjärnor utav 5 möjliga.

Samantha är en framgångsrik jurist på en stor advokatfirma i London. Hon jobbar hårt för att bli delägare, det är hennes högsta dröm. Men hon ett misstag och får panik. Hon kliver på ett tåg som hon inte vet vart det är på väg, ringer på en dörr för att be om ett glas vatten och får ett jobb som hushållerska. Problemet är bara att hon inte vet någonting om hushållsarbete.

Flera gånger när jag läste Karriär och köksbesvär kom jag på mig själv med att sitta och le fånigt åt vad som hände i boken. Det är en sån här bok som man kan läsa hur många gånger som helst. Den är så mysig, smart och full av humor. Jag älskar böcker med humor. En typisk feel-good-bok.

Jag själv har lite svårt att tänka mig hur någon kan absolut ingenting om hushållsarbete. Att hon därför inte kan mer än att rosta bröd och koka kaffe är lite underhållande. Jag gillar hur Sophie Kinsella har kommit på alla hennes misslyckade försök att göra saker. Hur det blir fel, men samtidigt så rätt.

Och man kan inte annat än älskar Nathaniel. Mer säger jag inte, det får man läsa själv.

Absolut läsvärd!

City of Bones – Cassandra Clare

Jag ger den här boken 5 stjärnor utav 5 möjliga.

Serie: The Mortal Instruments #1

City of Bones är den första boken i The Mortal Instruments serien. De andra böckerna i serien är City of Ashes, City of Glass och City of Fallen Angels. Det kommer åtminstone två böcker till. De heter City of Lost Souls (släpps i maj 2012) och City of Heavenly Fire (September 2013).

Allt börjar när Clary är på ett party och blir vittne till ett mord. Det är första gången hon möter Jace, Alec och Isabelle. Det är någonting speciellt med dem; hennes bästa kompis Simon kan inte se dem och de är täckta med konstiga märken. Och sen försvinner Clarys mamma. Vad är det egentligen som händer?

Jag har sett mestadels bra recensioner av City of Bones. Jag tycker att det är enkelt att tycka om den här boken. Men det var väldigt svårt att berätta vad den handlar om.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. Jag tyckte om den, den var väldigt bra. Men jag vet inte riktigt vad som gjorde den så bra. Det finns ingen ”tjej träffar kille, blir störtkär i kille första gången hon ser honom och kan inte leva utan honom”, det gillar jag. Jag älskar karaktärerena, ironin, miljön, the twists, det oväntade – man vet aldrig vad det är som kommer hända. Det har nästan allting.

Cassandra Clare är väldigt bra på att skriva. Jag hoppas att serien snart blir översatt till svenska så att fler människor i Sverige får en chans att läsa den. Kan inte vänta tills jag får läsa nästa bok!

Rekommenderas definitivt!

Jane – April Lindner

Jag ger den här 4 stjärnor utav 5 möjliga.

Janes föräldrar dör. Vad hon får från deras testamente är inte tillräckligt för att betala hennes college. Hon hoppas av skolan och blir en nanny. Till en rockstjärnas dotter. Det hade kanske varit enklare om hon inte hade blivit kär i honom.
Det här är Jane Eyre i modern tid.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Jane. Jag läste Jane Eyre av Charlotte Brontë för inte så länge sedan. Jag tyckte att det skulle vara kul att läsa samma historia, från en annan synvinkel. Fast i vår tid. Jag var lite rädd att jag inte skulle tycka om den. Först när jag började läsa den vad jag lite skeptisk. Jag gillade inte Rathburn. Jag trodde inte att han kunde bli som Rochester. Men Rathburn blev bättre.
Och jag tyckte att Jane var lite mesig, hon stod inte upp för sig själv på samma sätt som hon gjorde i Jane Eyre. Men så fort träffade Rochester blev hon starkare.

Grundhistorien är samma, men vissa saker är olika. Jag gillar de olika historierna på olika sätt. Atmosfären är olika i och med att de utspelar sig i olika tider. Det är lite skillnad på idag och för tvåhundra år sedan. Jag tycker att April Linder gjorde ett mycket bra jobb när hon skrev om Jane i vår nutid.

Jag rekommenderar Jane till de som vill läsa en klassiker ur en ny synvinkel.